:parce que je suis de jeu, les chiennes.

Jag har nyss sett Moneyball och är en aning besviken. Lite segt, lite tråkig men samtidigt så finner jag några små ljuspunkter. Vinster, lagkänsla och ett aningen oväntat slut. Som ni kanske räknat ut sitter jag uppe och klockan slog just 03.20 och jag har absolut ingen aning om när jag ska upp.

Alkohol gör oss lite ärligare, lite modigare och en hel del dummare. Natten tycker jag har en liknande effekt. Man lurar sig själv att ingen läser, att internet stängs ner och att på dagen har alla glömt. Så är det inte, det är kvar tills man raderar det. Men varför radera det som en gång skrivits då vi varit som mest ärliga? Jag öppnar på tankeflödet och lättar mig. Kanske inte med en text som någon förstår men jag vet iallfall var den betyder. Jag har inget behov av en tröstande hand eller en röst som säger att det är lugnt. Jag håller helt enkelt en öppen dialog med mig själv, en dagbok öppen för allmänheten. Kanske är det fler som tänker på samma sak.

Ikväll funderar jag bara på två saker. Funderar och undrar. Räknar dagarna och konstaterar att jag återigen gjort det. Jag har lyckats lukta på rutten fisk. Då och då kommer rosen fram och gör sig påmind om att den inte är kastad.

Det här med att känna sig jävligt tom utan dator. Jessika har kommit hem som en vitriddare, hennes laddare ger nu liv till min dator och julens lugn kan infinna sig, eller vänta. Jag har ju 248 julklappar att slå in, packa kläder och det absolut jobbigaste av allt - välja juloutfit...herregud jag ska ju ändå vara ute i skogen med bara familjen. Står väl mellan jaktkläderna eller pyjamasen. Nu ljög jag igen, klart som fan att jag alltid har kostym på mig, vad annars? Men lite jakt på julaftons morgon är aldrig fel.

Vi spelar på olika nivåer. Dags att kliva på paket tåget.

Jag håller det enkelt och låter det komma till mig. Det är de små sakerna som gör intryck. December måste börja komma igång med minusgraderna, jag behöver dom bad. Jag har stora planer för nyår och om väderleken tillåter kan det bli bland det bästa jag gjort.

Finns det tidsgränser för att kunna hitta tillbaka till det man en gång tappade? Det måste vara enkelt, det ska bara komma som ett brev på posten. Det är ingen idé att springa runt och leta, the world is way to big for that. Jag mötte en man som till mig sade - "se trata de la resistencia" och rätt han hade. Det handlar om uthållighet. Överarbetning kommer bara leda till en rad av misslyckanden. Låt därför allting ta sin tid och njut för stunden för det måste ju finnas så mycket mer än att bara springa runt och försöka bli kär? I rättans tid händer det oss alla. Jag har det bra och kvällens besök i bastun gjorde det inte sämre.



Stereophonics – Maybe Tomorrow

Vi är alla soldater, mer eller mindre. Sen om man krigar mot terrorismen borta i Irak eller sköter fredsförhandlingarna på hemmaplan med den fruktansvärda baksmällan är en annan sak. Jag gnäller inte och tycker inte synd om mig själv. Frivilligt att förtära denna alkohol det var men med en massa obehag. Smärtan i foten ilade genom smalbenet men så kom jag och tänka på han som låg hemma med knäskålen förvriden etthundraåttio grader. Johan, backkollega, vän och killen som jag försökte tvinga till att avsluta matchen trots ledning med 7-1. Plötsligt hade svullnaden lagt sig och jag kanske inte hade så ont som jag trodde. Spelade mitt samvete mig ett spratt eller höll jag i en alldeles för stark drink? Med tanke på vårt tillstånd under småtimmarna (03-05) så lägger jag min röst på drinken. Tiden sprang iväg och jag var återigen ensam i en stor soffa. Nu ska jag ut.

Tackar för en trevlig helg och ser framemot en underbar julvecka i stugan.

Jag vet ärligt inte vad jag håller på med. Aldrig förr har jag suttit uppe två timmar och väntat på jobb. Nu snart ska jag ta mig upp för frukost, men det lär ju inte bli några problem eftersom jag redan är uppe. Jag är orolig, ångestladdad och ovetande. Jag har inget bra svar och när jag försöker lösa rebusen jag själv skapat så gör jag den svårare. 480 sekunder till alarmet går och jag försöker nu avsluta lite snyggt. Kläderna på, huvudet högt och kliv på rejält. Jag kan ju faktiskt vara bland sveriges bästa brandvakter.

När det släpper - släpper det. De är en befrielse och så jävla skönt. Vi rullade boll och sprang. Snabbast är man i långbyxor. Till helgen styr vi en skön skiva som bjuggman så stekigt föreslog. Vi är där och på fredag hoppas jag ni är. Bråvalla exploderar. 2 dagars jobb nu, detta kanske är min räddning. Nu vänder jag dygnet.

stek, over and out!

Då dagarna passerar så pass fort som dom gör hinner man ta sig tid till att tänka så mycket och skönt är väl det eftersom det känns som att December månad är den stora planerings månaden. Det är väl framför allt nyår alla går och oroar sig så fruktansvärt mycket över då julafton känns ganska så lätt planerad. Jag har då gjort klart för mig själv vad jag vill på nyår, sen om jag får igenom mina önskningar är en annan sak. - Simple, clean och en underbar tillställning.

Klockan har slagit 1.30 och det är redan måndag, hemskt! Nu laddar jag en lugn vardag och en ledig helg med årets julbak.

stek, over and out!

Man går höger, man går vänster, tittar upp och man tittar ner. Vaknar tidigt - sover länge. Skrattar - gråter. Har svårt att hitta något spår att följa eller svårt att hoppa av det felande spåret. Jag vet inte mer än någon annan men jag vet inte heller mindre. Jag har glömt hur man raderar och börjar om. Jag funderar ofta och frågar mig själv då och då "hur tänkte du nu?" Jag har märkt att dagarna fortsätter gå trots att jag vill stoppa dom. Men det är väl som vanligt vid denna tid, stress och press. Jag ljuger väl som vanligt och säger att jag börjar nästa år. Men vad mer kan jag då göra? Jag är ju trots allt bara människa.

stek, over and out!