Flyger fritt med riktade ord.

Somliga människor måste lära sig en viktig sak. Man kan inte hoppa hopprep med någon som inte vill hoppa. Det funkar inte att vela fram och tillbaka, tro dit och tro hit. Säga kanske, kanske inte. Vem tror man att man är då man håller på så? Fast i mitten och jag känner en brinnande frustration byggas upp. Det är något jag beskådat och tidigare varit med om. Jag har tagit lärdom och försöker leka skickavidareleken. Sanningen gör ont, men något bättre redskap finns det inte. Så till er alla, innan ni handlar - skriv för fan ner handlingslistan. För inom denna kategori finns inte ordspråket - "gör om, gör rätt"

Andra dagen på 100 dagars planen och det går fullkomligt strålande. Ett steg närmare och efter dagens möte är vi 5 steg närmre den 11e. Jag är peppad!

När klockan slagit om.

Att vara så trött att man blir pigg. Idag krävdes det ej alkohol för att jag skulle känna mig onykter. Var svag i kroppen alla leder + sinnen, trött och ängslig. Men nu är jag åter hemma, jag tog mig genom dagen med way too much sugar. Jag får verkligen börja räkna ner imorgon och hitta tillbaka till veckans spår, ett spår jag höll väldigt rakt med en avstickare. I Fredags påbörjades något stort, nästa möte sker på Tisdag och fler historiska händelser ska planeras. Nu hade jag tänkt att eller tänkt? Jag har slagit igång Gladiator - bluray edition. Får helt enkelt se hur länge jag pallar. Måndagen är välkommen.

22-12

Dagen då man återigen blev tio. Jag kan fortfarande inte lugna ner mig. Jag känner mig upphetsad, sätter mig ner, andas och försöker släppa tanken på det men det går inte. Jag tar en dusch. Jag ska skriva något smart i natt efter jobbet.

Palla sig upp.

Det här med att kliva upp tidigt, det är ju döden själv. Mentalt så är jag svag, jag har lätt för att ligga kvar och hitta på någon dum ursäkt för att inte kliva upp. Räddningen för mig blir därför att boka icke avbokningsbara tider. Men det är egentligen bara en fråga om vilja. För nu när jag väl sitter och har suttit ett par timmar med diverse skrivning, läsning och fört olika resonemang så tycker jag ju att det är roligt och inte alls jobbigt. Frågan är ju bara hur jag gör det till en vana. Det räcker ju med att jag kliver upp 09.00 och det är ändå en tid många kallar för sovmorgon. Nåväl, jag ska göra ett bättringsförsök. Stiga upp, träna, duscha, frukost. Bör inte vara så svårt. Nu är det dags för lunch!

Ta ett par dagar och skicka sen ett sms.

Det här med att ligga vaken. Fast det är inget jag gör nu, jag ser reprisen av mästerkockarna. Själv hade jag kirrat biffarna lite bättre. Bio för andra dagen denna vecka och ack så trevligt, som vanligt. Väl hemma kastade av mig kläderna och kröp ner under täcket. Kylan ute är obehaglig. Nu är det dock dags att lägga igen datorn för att sova, tidig dag imorgon med en massa att göra. Nya skor och ny frisyr, undra hur snabb jag kommer vara på träningen? Sen du var här, cirka ett år sedan, sen den dagen har jag blivit sämre på att lösa livets gåtor. Läsa av situationen och veta vad jag ska göra, när jag ska göra det. Jag jobbar mig sakta in i matchen igen men med mjölksyra. En signal och jag är där, just nu är det bara ett lakan som är i vägen.

2x2 meter och en mjuk bädd.

Att då och då vakna upp med samma känsla i samma lilla utrymme ger mig rysningar. En brandvakt som inte kan hålla sig vaken, brinner väggen så brinner jag. Kanske borde jag laddat upp med socker, å andra sidan kunde de ha räckt med att jag gått och lagt mig direkt efter bion! För att därför helt bryta min onda cirkel då jag mer än ofta nickar till så tänkte jag att skrivandet kunde vara en räddning! Igår var vi och såg framtidens Christoffer Berggren på bio, Mr Carl Hamilton, jag menar tonfisk och ris i 3 månader samt ett liv på gymmet bör ju ge han rätt goda chanser att rå på denna brutala stekare. För att förenkla Persbrandt utstrålar en härskarteknik som få andra gör i filmen. Jag ska nu återgå till mitt arbete, titta, lukta - släck!


Räknar till 10.

Där är han som ingen kan namnet på. Det är samtidigt han alla vill vara -
Att om och om försöka blir snabbt tröttsamt. Att få ett gensvar tänder fort gnistan -
Dagarna verkar aldrig sakta ner. Betyder oftast att veckorna går allt för fort -
Nya låtar och nya fantasier. Men varför ställa krav? -
Din katalog försöker jag sudda. Radera genom att byta ut - 
Jag sätter på mig ett plan. Men först ska Bråvalla återigen explodera då king of africa dunkar -

När du inte ligger naken.

Vi smyger sakta in på klockslaget fyra och visst är detta ärlighets timmarna. Det kan gå timmar, dagar kanske tillochmed månader innan jag skriver. Men vad spelar det för roll då alla vägar leder hit? Vi ställer inga höga kvar, vi gör det bara så bra vi kan och vill du mer ha så försöker vi en gång till. En tidig lördagsmorgon, precis en sån som gryr just nu, de är väl faktiskt då jag mår som bäst. Det kanske är fegt, det kanske går lite för fort. Kanske borde vi bara ta en fördrink? hinner vi en 3rätters? Du visar mig om och om igen vad som är bäst, jag spelar lite lagomt förvånad och ser dig le. En osammanhängande text är ovärdeligt, men varför iallsindar skriver jag som om detta vore manuset national treasure 3 trailern? Jag säger alltid ja, ja.

En sak är då säker, Andreas vet hur han jobbar in damerna. Låten är därför ägnad honom.

Ansiktet – Äckligt

Följ inte kompasset.

Man får inte gå och vara blind, då spelar man bara dum. Men man får inte heller vara för ivrig och snabb, då kan allting falla isär. Jag har dragit ner på tempot, öppnat mina ögon och det är lite som om jag ligger på en spikmatta. Spänd på vad som komma skall. Jag har fått tillbaka min laddare till datorn, helt fantastiskt skönt att den kom två veckor tidigare än beräknat. Att erkänna att jag känner mig handikappad och tom utan datorn är något jag inte skäms för, den är allround. Nu måste jag sova, är visst inplanerat ett ispass imorgon men allt jag vill är väl egentligen att kyssa dig en gång till.

Lurigare än en isvak.



Likt isens återkomst jag åter är tillbaka. Som om hjärtat fått en elchock är jag där igen, kär. Men bara för en stund. Jag är väl en av dom där som inte riktigt tror på en andra gång. Jag väntar med spänning och öppenhet, kanske kanske, vem vet?


Call my name. please?

Jag var absolut inte först men jag var nog inte sist heller. Det sker vid ett par utvalda tillfällen per år och allt man kan göra är att hoppas. Om det ändå vore så enkelt. Några få gånger drömmer jag mig bort, till en annan stad, andra människor, ett annat liv helt enkelt. Jag är inte på nått sätt missnöjd med det jag har nu, inte alls men det är allt bra spännande att tänka "what if?"
Denna gång handlar det inte om några djupa tankar utan det är så ytligt det kan bli. Jag såg, jag blinkade, jag tittade igen, knuggande ögonen, nöp mig i armen men inget skedde. Det var ingen dröm. Det var VS show 2011. Ursäkta men de är ju sjukt. Nu sitter säkert hälften av er och säger att det inte precis är en nyhet och de är det väl egentligen inte för mig heller om jag ska vara helt ärlig. Men snälla, finns dom på riktigt eller? Jag hade gärna bytt plats med Jay - "Tjernström is in the building, i repeat Tjernström is in the building". Bortsätt från dessa skönheter så tycker jag att det var 40 jäkligt underhållande minuter, bra artister och en grym ljussättning. Fan va skön jag är, slätar över allt så smooth. Klart som fan att fokus var på annat än blinkande lampor.




Snöar det imorgon?

Kan meddela alla er som bor i lägenhet att snön som ute ligger väger fruktansvärt mycket. Jag blir rent utav irriterad då jag tänker på hur jobbigt det var att skotta norra europas största uppfart. Så alla ni som inte har råd med gym kort, varje gång det har snöat är ni välkommna hit, helt gratis med.

En gång oväntat, en annan dag en vana.

Tre dagar i rad.

Flyg iväg med mig. Ta mig till ditt ställe. Jag vill inte vara kvar och bara hoppa i samma vattenpöl. Ta min hand och säg att det är dags att lägga undan alla tankar och fokusera på något nytt. Det kan väl ändå inte finnas något som vore lättare än att göra så rätt. Håll mig tätt medan du funderar över var vi ska gå. Just nu har trasslar jag in mig i ett lakan och kan inte ta mig ur. Rullar runt och rullar över kanten, ner på golvet. Den stora frågan är väl egentligen, hur ser nästa nyår ut?



RSS 2.0