Från Paris framsida jag skapar.
Tålamod. Oh du store.
Jag är påväg i säng. Jag ligger i sängen, jag ska försöka somna. Jag har bakat bröd i allt för många timmar. Det skulle ta mig 5 minuter att gå in på ica imorgon. Men är det egentligen samma sak? Det får mig att fundera kring den där äkta känslan och genast hittar jag en djupare mening med att ge saker tid till att växa.. Hur lämplig det vore att uttrycka hela min fundring är en annan sak. Jag känner att den lätt kan sticka iväg på en mörkväg. Ni som läser kanske tycker jag är totalt väck. Fine.
Att baka egna baguetter, - surdegsbaguetter är något speciellt. Det tar tid och framförallt tålamod.
Att köpa en baguett på Ica går fort.
Men att skapa något från grunden och se det utvecklas till en fantastiskt slutprodukt ger en tillfredställande känsla som är svårt att slå. Så när jag nu imorgon sitter på kräftskivan stoltare än allt med ett knippe nygräddade baguetter som kanske är lite vassare än andras kommer jag njuta av varje liten tugga. Jag kommer förmodlingen känna att det var värt varje sekund jag sakat. Men visst fan köper jag en färdig brödskiva då och då, så alla ni som sitter och tror att jag är påväg att bli högfärdig kan lugnt andas ut. Det är okej att gena ibland. Vad jag vill komma fram till är att då du en gång upplevt något äkta är det svårt att nöja sig med något icke sägande.
Ni som nu har en del bakom pannbenet förstår snabbt vad jag försöker säga. Brödet i historien har två meningar. Funderar över det och gör helgen till den bästa.
Ps. Brödet i historien är ej fiktivt. Det har jag bakat. Faktiskt.
I en solstol på kortsidan av huset.
Värmen är fantastisk.
Värmen kan även vara ett spöke. Dessa varma sommar dagar får mig att längta hem till källaren. Med en medel temperatur på 18 grader blir mitt gamla pojkrum snabbt en våt dröm. Just nu kan jag bara konstatera att jag vaknar för många gånger per natt.
Jag börjar bli desperat och min fantasi börjar bli torr.
Tydligen ska man ju sova i vinterkläder för att på så sätt motverka värmen, kanske blir det min räddning i natt? Tvivlar dock på att jag känner mig så dum att jag ens kommer att ge denna teori en chans.
Nu ska jag dock njuta av den sista solen.
När jag byter ut terassen mot en brygga.
Katt och råtta. En gen som aldrig förändras. Det kommer liksom alltid vara på samma sätt. Vissa olika variabler finns det och det är just detta som gör leken lite intensivare. Jag pratar inte om vilken lek som helst, vad jag nu pratar om lämnar jag till er fantasi. Sommarens sista månad är här och jag får känslan av en fantastisk månad.
En ny period har börjat. Jag är lika redo som du.
