På en terass i södra Italien.
Nu var det ett tag sedan senast. Jag gillar ju att skriva. Men att hitta en anledning till att skriva är ju rätt svårt. Varför ska jag mata ner massa text som ej intresserar någon annan än mig själv? Att man förväntas skriva 1 inlägg per dag känns meningslöst. Dåliga texter och en "dagens outfit" bild är inget som ger mig något. Men plötsligt sköljer det över mig som en våg och lika snabbt som jag insett att jag idag fyller 25, så inser jag också att dessa rader är endast för mitt egna samvete. Det känns som en vettig anledning till att fortsätta det påbörjade inlägget.
Vad vill jag då säga? vad är det som gäller här och nu?
Jag, som säkert många andra har nog ett antal dagar per år då man funderar över viktiga saker i livet lite extra. Idag brukar för mig vara en dag då jag reflekterar. Detta låter ju säkert korkat då det är en dag att njuta av. Men i mina ögon är det skrivet i sten. 1 år har gått och vad har jag gjort? Det är ju en klockren fråga. Det är även en fråga jag bara kan besvara i mina egna tankar. Att försöka få ner svaret i text skulle bara skapa ett löjligt långt inlägg med en riktigt förvirrad text.
Vad jag kort kommer fram till är att man visst kan och kanske ska ångra sådant man gjort förr? Vissa saker sätter bara onödiga spår och frågan blir ju då genast var det verkligen värt det? Jag verkar ju uppenbarligen har några djupt satta spår eftersom jag här mitt i natten ligger och försöker skriva något vettigt om det. Mina inlägg brukar dock riskera att inte resultera i någonting alls utan bara en massa slö snack. Men för att återgå så skriver jag för mig själv och detta känns ju faktiskt rätt skönt.
För att lägga bitterheten åt sidan så har jag som vanligt haft ett skönt år. Jag lever rätt lätt. Försäker njuta av tillvaron och ta tillvara på nya möjligheter. Det har ju faktiskt visat sig finnas en hel del underbara männsiskor där ute. Jag tackar er för dom dagar vi skapat tillsammans och längtar redan efter att bli ett års erfarenhet rikare.
Att kalla detta ett comeback inlägg är kanske att ta i men vem vet vart nätterna tar mig. Det är oftast då jag tar mig modet att skriva.
Nu ska jag drömma om Italien.
