:parce que je suis de jeu, les chiennes.

Att vara så trött att man blir pigg. Idag krävdes det ej alkohol för att jag skulle känna mig onykter. Var svag i kroppen alla leder + sinnen, trött och ängslig. Men nu är jag åter hemma, jag tog mig genom dagen med way too much sugar. Jag får verkligen börja räkna ner imorgon och hitta tillbaka till veckans spår, ett spår jag höll väldigt rakt med en avstickare. I Fredags påbörjades något stort, nästa möte sker på Tisdag och fler historiska händelser ska planeras. Nu hade jag tänkt att eller tänkt? Jag har slagit igång Gladiator - bluray edition. Får helt enkelt se hur länge jag pallar. Måndagen är välkommen.

Dagen då man återigen blev tio. Jag kan fortfarande inte lugna ner mig. Jag känner mig upphetsad, sätter mig ner, andas och försöker släppa tanken på det men det går inte. Jag tar en dusch. Jag ska skriva något smart i natt efter jobbet.

Det här med att kliva upp tidigt, det är ju döden själv. Mentalt så är jag svag, jag har lätt för att ligga kvar och hitta på någon dum ursäkt för att inte kliva upp. Räddningen för mig blir därför att boka icke avbokningsbara tider. Men det är egentligen bara en fråga om vilja. För nu när jag väl sitter och har suttit ett par timmar med diverse skrivning, läsning och fört olika resonemang så tycker jag ju att det är roligt och inte alls jobbigt. Frågan är ju bara hur jag gör det till en vana. Det räcker ju med att jag kliver upp 09.00 och det är ändå en tid många kallar för sovmorgon. Nåväl, jag ska göra ett bättringsförsök. Stiga upp, träna, duscha, frukost. Bör inte vara så svårt. Nu är det dags för lunch!

Det här med att ligga vaken. Fast det är inget jag gör nu, jag ser reprisen av mästerkockarna. Själv hade jag kirrat biffarna lite bättre. Bio för andra dagen denna vecka och ack så trevligt, som vanligt. Väl hemma kastade av mig kläderna och kröp ner under täcket. Kylan ute är obehaglig. Nu är det dock dags att lägga igen datorn för att sova, tidig dag imorgon med en massa att göra. Nya skor och ny frisyr, undra hur snabb jag kommer vara på träningen? Sen du var här, cirka ett år sedan, sen den dagen har jag blivit sämre på att lösa livets gåtor. Läsa av situationen och veta vad jag ska göra, när jag ska göra det. Jag jobbar mig sakta in i matchen igen men med mjölksyra. En signal och jag är där, just nu är det bara ett lakan som är i vägen.

Där är han som ingen kan namnet på. Det är samtidigt han alla vill vara -
Att om och om försöka blir snabbt tröttsamt. Att få ett gensvar tänder fort gnistan -
Dagarna verkar aldrig sakta ner. Betyder oftast att veckorna går allt för fort -
Nya låtar och nya fantasier. Men varför ställa krav? -
Din katalog försöker jag sudda. Radera genom att byta ut - 
Jag sätter på mig ett plan. Men först ska Bråvalla återigen explodera då king of africa dunkar -

Vi smyger sakta in på klockslaget fyra och visst är detta ärlighets timmarna. Det kan gå timmar, dagar kanske tillochmed månader innan jag skriver. Men vad spelar det för roll då alla vägar leder hit? Vi ställer inga höga kvar, vi gör det bara så bra vi kan och vill du mer ha så försöker vi en gång till. En tidig lördagsmorgon, precis en sån som gryr just nu, de är väl faktiskt då jag mår som bäst. Det kanske är fegt, det kanske går lite för fort. Kanske borde vi bara ta en fördrink? hinner vi en 3rätters? Du visar mig om och om igen vad som är bäst, jag spelar lite lagomt förvånad och ser dig le. En osammanhängande text är ovärdeligt, men varför iallsindar skriver jag som om detta vore manuset national treasure 3 trailern? Jag säger alltid ja, ja.

En sak är då säker, Andreas vet hur han jobbar in damerna. Låten är därför ägnad honom.

Ansiktet – Äckligt

Man får inte gå och vara blind, då spelar man bara dum. Men man får inte heller vara för ivrig och snabb, då kan allting falla isär. Jag har dragit ner på tempot, öppnat mina ögon och det är lite som om jag ligger på en spikmatta. Spänd på vad som komma skall. Jag har fått tillbaka min laddare till datorn, helt fantastiskt skönt att den kom två veckor tidigare än beräknat. Att erkänna att jag känner mig handikappad och tom utan datorn är något jag inte skäms för, den är allround. Nu måste jag sova, är visst inplanerat ett ispass imorgon men allt jag vill är väl egentligen att kyssa dig en gång till.

Likt isens återkomst jag åter är tillbaka. Som om hjärtat fått en elchock är jag där igen, kär. Men bara för en stund. Jag är väl en av dom där som inte riktigt tror på en andra gång. Jag väntar med spänning och öppenhet, kanske kanske, vem vet?

Jag var absolut inte först men jag var nog inte sist heller. Det sker vid ett par utvalda tillfällen per år och allt man kan göra är att hoppas. Om det ändå vore så enkelt. Några få gånger drömmer jag mig bort, till en annan stad, andra människor, ett annat liv helt enkelt. Jag är inte på nått sätt missnöjd med det jag har nu, inte alls men det är allt bra spännande att tänka "what if?"
Denna gång handlar det inte om några djupa tankar utan det är så ytligt det kan bli. Jag såg, jag blinkade, jag tittade igen, knuggande ögonen, nöp mig i armen men inget skedde. Det var ingen dröm. Det var VS show 2011. Ursäkta men de är ju sjukt. Nu sitter säkert hälften av er och säger att det inte precis är en nyhet och de är det väl egentligen inte för mig heller om jag ska vara helt ärlig. Men snälla, finns dom på riktigt eller? Jag hade gärna bytt plats med Jay - "Tjernström is in the building, i repeat Tjernström is in the building". Bortsätt från dessa skönheter så tycker jag att det var 40 jäkligt underhållande minuter, bra artister och en grym ljussättning. Fan va skön jag är, slätar över allt så smooth. Klart som fan att fokus var på annat än blinkande lampor.

Kan meddela alla er som bor i lägenhet att snön som ute ligger väger fruktansvärt mycket. Jag blir rent utav irriterad då jag tänker på hur jobbigt det var att skotta norra europas största uppfart. Så alla ni som inte har råd med gym kort, varje gång det har snöat är ni välkommna hit, helt gratis med.

En gång oväntat, en annan dag en vana.

Flyg iväg med mig. Ta mig till ditt ställe. Jag vill inte vara kvar och bara hoppa i samma vattenpöl. Ta min hand och säg att det är dags att lägga undan alla tankar och fokusera på något nytt. Det kan väl ändå inte finnas något som vore lättare än att göra så rätt. Håll mig tätt medan du funderar över var vi ska gå. Just nu har trasslar jag in mig i ett lakan och kan inte ta mig ur. Rullar runt och rullar över kanten, ner på golvet. Den stora frågan är väl egentligen, hur ser nästa nyår ut?

Jag har nyss sett Moneyball och är en aning besviken. Lite segt, lite tråkig men samtidigt så finner jag några små ljuspunkter. Vinster, lagkänsla och ett aningen oväntat slut. Som ni kanske räknat ut sitter jag uppe och klockan slog just 03.20 och jag har absolut ingen aning om när jag ska upp.

Alkohol gör oss lite ärligare, lite modigare och en hel del dummare. Natten tycker jag har en liknande effekt. Man lurar sig själv att ingen läser, att internet stängs ner och att på dagen har alla glömt. Så är det inte, det är kvar tills man raderar det. Men varför radera det som en gång skrivits då vi varit som mest ärliga? Jag öppnar på tankeflödet och lättar mig. Kanske inte med en text som någon förstår men jag vet iallfall var den betyder. Jag har inget behov av en tröstande hand eller en röst som säger att det är lugnt. Jag håller helt enkelt en öppen dialog med mig själv, en dagbok öppen för allmänheten. Kanske är det fler som tänker på samma sak.

Ikväll funderar jag bara på två saker. Funderar och undrar. Räknar dagarna och konstaterar att jag återigen gjort det. Jag har lyckats lukta på rutten fisk. Då och då kommer rosen fram och gör sig påmind om att den inte är kastad.

Det här med att känna sig jävligt tom utan dator. Jessika har kommit hem som en vitriddare, hennes laddare ger nu liv till min dator och julens lugn kan infinna sig, eller vänta. Jag har ju 248 julklappar att slå in, packa kläder och det absolut jobbigaste av allt - välja juloutfit...herregud jag ska ju ändå vara ute i skogen med bara familjen. Står väl mellan jaktkläderna eller pyjamasen. Nu ljög jag igen, klart som fan att jag alltid har kostym på mig, vad annars? Men lite jakt på julaftons morgon är aldrig fel.

Vi spelar på olika nivåer. Dags att kliva på paket tåget.

Jag håller det enkelt och låter det komma till mig. Det är de små sakerna som gör intryck. December måste börja komma igång med minusgraderna, jag behöver dom bad. Jag har stora planer för nyår och om väderleken tillåter kan det bli bland det bästa jag gjort.

Finns det tidsgränser för att kunna hitta tillbaka till det man en gång tappade? Det måste vara enkelt, det ska bara komma som ett brev på posten. Det är ingen idé att springa runt och leta, the world is way to big for that. Jag mötte en man som till mig sade - "se trata de la resistencia" och rätt han hade. Det handlar om uthållighet. Överarbetning kommer bara leda till en rad av misslyckanden. Låt därför allting ta sin tid och njut för stunden för det måste ju finnas så mycket mer än att bara springa runt och försöka bli kär? I rättans tid händer det oss alla. Jag har det bra och kvällens besök i bastun gjorde det inte sämre.



Stereophonics – Maybe Tomorrow

Vi är alla soldater, mer eller mindre. Sen om man krigar mot terrorismen borta i Irak eller sköter fredsförhandlingarna på hemmaplan med den fruktansvärda baksmällan är en annan sak. Jag gnäller inte och tycker inte synd om mig själv. Frivilligt att förtära denna alkohol det var men med en massa obehag. Smärtan i foten ilade genom smalbenet men så kom jag och tänka på han som låg hemma med knäskålen förvriden etthundraåttio grader. Johan, backkollega, vän och killen som jag försökte tvinga till att avsluta matchen trots ledning med 7-1. Plötsligt hade svullnaden lagt sig och jag kanske inte hade så ont som jag trodde. Spelade mitt samvete mig ett spratt eller höll jag i en alldeles för stark drink? Med tanke på vårt tillstånd under småtimmarna (03-05) så lägger jag min röst på drinken. Tiden sprang iväg och jag var återigen ensam i en stor soffa. Nu ska jag ut.

Tackar för en trevlig helg och ser framemot en underbar julvecka i stugan.

Jag vet ärligt inte vad jag håller på med. Aldrig förr har jag suttit uppe två timmar och väntat på jobb. Nu snart ska jag ta mig upp för frukost, men det lär ju inte bli några problem eftersom jag redan är uppe. Jag är orolig, ångestladdad och ovetande. Jag har inget bra svar och när jag försöker lösa rebusen jag själv skapat så gör jag den svårare. 480 sekunder till alarmet går och jag försöker nu avsluta lite snyggt. Kläderna på, huvudet högt och kliv på rejält. Jag kan ju faktiskt vara bland sveriges bästa brandvakter.

När det släpper - släpper det. De är en befrielse och så jävla skönt. Vi rullade boll och sprang. Snabbast är man i långbyxor. Till helgen styr vi en skön skiva som bjuggman så stekigt föreslog. Vi är där och på fredag hoppas jag ni är. Bråvalla exploderar. 2 dagars jobb nu, detta kanske är min räddning. Nu vänder jag dygnet.

stek, over and out!

Då dagarna passerar så pass fort som dom gör hinner man ta sig tid till att tänka så mycket och skönt är väl det eftersom det känns som att December månad är den stora planerings månaden. Det är väl framför allt nyår alla går och oroar sig så fruktansvärt mycket över då julafton känns ganska så lätt planerad. Jag har då gjort klart för mig själv vad jag vill på nyår, sen om jag får igenom mina önskningar är en annan sak. - Simple, clean och en underbar tillställning.

Klockan har slagit 1.30 och det är redan måndag, hemskt! Nu laddar jag en lugn vardag och en ledig helg med årets julbak.

stek, over and out!

Man går höger, man går vänster, tittar upp och man tittar ner. Vaknar tidigt - sover länge. Skrattar - gråter. Har svårt att hitta något spår att följa eller svårt att hoppa av det felande spåret. Jag vet inte mer än någon annan men jag vet inte heller mindre. Jag har glömt hur man raderar och börjar om. Jag funderar ofta och frågar mig själv då och då "hur tänkte du nu?" Jag har märkt att dagarna fortsätter gå trots att jag vill stoppa dom. Men det är väl som vanligt vid denna tid, stress och press. Jag ljuger väl som vanligt och säger att jag börjar nästa år. Men vad mer kan jag då göra? Jag är ju trots allt bara människa.

stek, over and out!