:parce que je suis de jeu, les chiennes.

Jag har nyss sett Moneyball och är en aning besviken. Lite segt, lite tråkig men samtidigt så finner jag några små ljuspunkter. Vinster, lagkänsla och ett aningen oväntat slut. Som ni kanske räknat ut sitter jag uppe och klockan slog just 03.20 och jag har absolut ingen aning om när jag ska upp.

Alkohol gör oss lite ärligare, lite modigare och en hel del dummare. Natten tycker jag har en liknande effekt. Man lurar sig själv att ingen läser, att internet stängs ner och att på dagen har alla glömt. Så är det inte, det är kvar tills man raderar det. Men varför radera det som en gång skrivits då vi varit som mest ärliga? Jag öppnar på tankeflödet och lättar mig. Kanske inte med en text som någon förstår men jag vet iallfall var den betyder. Jag har inget behov av en tröstande hand eller en röst som säger att det är lugnt. Jag håller helt enkelt en öppen dialog med mig själv, en dagbok öppen för allmänheten. Kanske är det fler som tänker på samma sak.

Ikväll funderar jag bara på två saker. Funderar och undrar. Räknar dagarna och konstaterar att jag återigen gjort det. Jag har lyckats lukta på rutten fisk. Då och då kommer rosen fram och gör sig påmind om att den inte är kastad.