:parce que je suis de jeu, les chiennes.

Jag känner mig totalt jävla vilse, mina dagar går i en slow motion repris och jag mina tidigare motivations källor är tömda. Kanske skulle man ha skippa allting och bara fara iväg. Iväg från detta dystra mörker som dag för dag sveper över norrland. Finner min tröst på gymmet i gott sällskap då jag kan gå från klarhet till klarhet och se framemot en mysig jul. 18 dec är inte heller en så dålig dag då skolan är över igen, men bara för ett tag antar jag. Kommer komma så mycket tyngre tider än detta så de är bara att försöka finna de positiva i allt. Just nu vill jag bara dö och skita i morgondagens kemi prov men så kan man ju inte göra. Bara att sätta sig vid böckerna och köra..

Om de är till någon tröst så är det ju iallfall innebandy iväll så..

stek, over and out!