:parce que je suis de jeu, les chiennes.

Ensam igen, tomt hus, tomma fat men fulla glas. Allt är borta allt är kvar. Visst är det väl lustigt, jag ser alla siffror framför mig men får dom inte till sin rätta plats. Jag vill men borde inte ringa, klockan är snart två och de är inte lämpligt. Allt verkar vara lite på lek, liksom lite jaga hare. Hur länge skäller hunden är alltid frågan? När det finns ett utbud orkar man inte fastna på ett spår. Man vill fälla eller falla. Avlossa och behålla. Att springa runt och vittra är inte min grej. Saken är den att man aldrig får tro att det är försent, då har man redan gett upp innan man ens provat. Mina ord faller samman fast det är så mycket jag vill säga. Skulle vilja säga att de känns overkligt att prata med dig, som om vi var en. Har nu burit ner både glas och dator till sängen, det är ett mysterium jag har framför mig. Allt jag vet är att jag aldrig behöver ljuga.

Jag väntar på helgens mörker, skogsbaren kommer vara öppen.

stek, over and out!