Sekund efter sekund.
När man bara sitter och väntar på att saker ska hända. När jag inte inser att det faktiskt är jag som måste göra något. Men oj, de är inte måndag morgon längre och jag har fortfarande inte tagit tag i det jag ska göra. Typical me, well i like it. Fast nu ska jag ändå vara duktig. Jag slår upp kontoret och laddar för en produktiv dag.
Kommentarer
Trackback
